Skådespelaren och illustratören Mikael Riesebeck upptäckte fördelarna med additiv tillverkning och använde 3D-printade delar till en robotdrönare. Roboten är en del av alla effekter till en barnproduktion som kommer visas på TV under våren.
MIRART Production grundades 2001 av skådespelaren och illustratören Mikael Riesebeck. Vi känner igen Mikael från bland annat scenen på Vallarnas Friluftsteater, där han under flera säsonger spelat tillsammans med bondkomikerna Stefan och Krister.
Intresse för illustration och bild fanns redan som barn då ritblocken fylldes med tomtar, troll och science fiction figurer. Som vuxen övertog intresset för skådespelandet och det konstnärliga blev mer en hobby.
Mikaels första kreativa jobb där han fick arbeta med miljöredigeringar blev i barnprogrammet Jonson och Pipen som började produceras 2005. Där spelade han rollen som Pipen och var även ansvarig för specialeffekterna.
Fler produktionsbolag började höra av sig och Mikael fick flera möjligheter att skapa miljöredigeringar till både TV-serier och julkalendrar. 2020 skapade Mikael humorserien Kurt och Lang tillsammans med Art och Bob. Kort efter färdiginspelningen, i januari 2021, kom en förfrågan från Art och Bob om att skapa alla effekter till en barnproduktion.
Uppdraget till barnproduktionen handlade egentligen om att skapa en hel framtidsstad med allt från lasrar till stängsel. Jag hittade inspiration från Simon Stålhagen där 80-talet möter framtiden.
— Mikael Riesebeck, skådespelare och illustratör.
Framtidsstad med en flygande robot
Mikael fick instruktioner på hur staden skulle vara uppbyggd och i vissa scener av serien skulle en robot figurera. Mikael satte i gång att skapa flera olika blyertsskisser som han visade upp för en regissör på Art och Bob. Smaken föll på en viss figur som regissören ville ha en färgskiss av. När produktionen sett robotens färgskala, som är hämtad från flera ställen i serien, bestämde de sig.
Mikael och teamet gick igenom specifika scener där roboten skulle synas, de ritade upp kamerainställningar, storyboard och hur objektet skulle hanteras i kameran.
Det handlar om många detaljer, så som närbilder, hur roboten skulle flyga och så vidare. Efter en stund insåg jag att det skulle vara en ganska stillsam och statisk filmtagning av roboten. Då kom tanken att det skulle kunna vara ett fysiskt objekt som kunde filmas ute i riktigt ljus.
— Mikael Riesebeck, skådespelare och illustratör.
Svåra geometrier för traditionella tillverkningsmetoder
Vanligtvis när Mikael byggt fysiska objekt till produktioner har de varit mer kantiga modeller så att de har kunnat skapas med kartong. Men denna figur hade svårare geometri och runda former.
Plötsligt fick jag lite panik, hur ska jag kunna bygga alla runda former. Det här var plötsligt en omöjlig kreation att få ut som ett fysiskt objekt. Men så en dag när jag började titta på dokumentären The Mandalorian, och fick upp ögonen för 3D-printing, kunde jag se en lösning.
— Mikael Riesebeck, skådespelare och illustratör.
3D-printing blev räddningen
Mikael hade aldrig tidigare tänkt att 3D-printing skulle kunna vara ett verktyg för hans kreationer.
Jag hade i princip ingen koll alls på 3D-print innan och vad som ens var möjligt. Så kom jag i kontakt med Protech som erbjöd sig att hjälpa mig. Jag satte i gång att bygga och modellera geometrin efter mina skisser i 3D-programmet Lightwave. Det tog mig ungefär fyra dagar att få ihop roboten innan jag kunde skicka i väg den för tillverkning hos Protech. Arbetsprocessen blev bättre och roligare än vad jag förväntat mig eftersom man fick ut kompletta delar.
— Mikael Riesebeck, skådespelare och illustratör.
Detaljerat efterarbete
Efterarbetet av delarna bestod av att sprayspackla, slipa, sprayspackla och slipa igen innan det var dags att göra kitbashing. Kitbashing är en gammal teknik som används i gamla rymdfilmer som t.ex. Star Wars där man tar bitar från byggsatser för att addera fler detaljer och storlek. Till just den här roboten fick Mikael tag på en byggsats med ett ryskt militärfordon, och robotens stora öga är gjord av en halv pingisboll.
Jag hade modellerat roboten annorlunda om jag vetat vad man kunde göra med 3D-printing och vilken högupplösning som fanns. Det är så otroligt coolt att man kan få ut vad som helst i sådan här hög upplösning. Man blir inspirerad och sugen på att ta det ett snäpp till. Det har varit så kul att gå från idé och sedan kunna följa resan att förverkliga roboten med 3D-print.
— Mikael Riesebeck, skådespelare och illustratör.
Ett annat värde i fysiska objekt
Som känt kan TV-budgetar vara skrala. Hade nu inte Mikael kunnat skriva ut roboten med 3D-printer så hade han fått tänka om och troligtvis behövt ge jobbet vidare till en 3D-grafiker, vilket hade tärt på plånboken.
Roboten hade antagligen blivit en 3D-aminerad effekt i stället och de ekonomiska förutsättningarna hade blivit annorlunda. Utan 3D-printtekniken hade jag aldrig kunnat skapa ett fysiskt objekt. Och det är ju något speciellt med fysiska objekt, man kan ta på dem och det blir något mer värde i det.
— Mikael Riesebeck, skådespelare och illustratör.
Producenten själv på Art och Bob hade själv inga höga förhoppningar med tanke på den låga budgeten. De trodde att man skulle köpa en drönare och sedan sätta fast diverse applikationer för att få det att se ut som en flygande robot.
Får Mikael ett nytt projekt kommer han definitivt köra 3D-printing igen.
De stora delarna är tillverkade i ABS med Fortus 450 och robotens ansikte med Stratasys J55. Totalt tog det ungefär 14 arbetsdagar från idé till färdig konstruktion.